Det är tufft, men livet går vidare

Helgen har varit minst sagt jobbig. Födelsedagen var bra, mycket bra :) Fick en massa fina presenter. Dock fick jag på lördagsmorgonen ett inte allt för roligt besked. Min kära kusin, bara 17 år gammal, hade ramlat från en balkong på femte våningen. Som ni kanske förstår så överlevde hon inte och det är en väldigt stor förlust för vår familj. 

Känslor och tårar har kommit och gått mest hela dagarna och så fort jag ska försöka berätta vad som hänt eller söka stöd hos min älskling, som funnit vid min sida dag och natt, eller mina kära änglar Jessica och Hanna som ställde upp så fort de fick veta. Jag vet att vi tappat kontakten ett bra tag men jag tror ingen av oss ville det egentligen, tack för att ni finns!

Idag mår jag i alla fall hyffsat okej. I detta nu när jag skrivet det här är jag ensam på kontoret, vilket är skönt då klumpen i halsen börjar komma igen. Vad tänkte du? Vad hände? Och varför? Tankarna är många men sorgen är störst. Hur klarar man av det här? Hur klarar man av att gå på en begravning för en tjej som knappt levt en fjärde del av sitt liv?



Kommentarer
Postat av: Jessica

Beklagar verkligen ;(

2009-04-20 @ 12:19:04
URL: http://jessicatornqvist.blogg.se/
Postat av: linda

hej vännen, verkligen jätteledsen för din och din familjs skull. Bara höra av dig om du behöver nån att prata med. kram!

2009-04-20 @ 12:23:17
URL: http://lmn83.blogspot.com
Postat av: Anna Sundin

Jag beklagar gumman :( Kramar om dig!

2009-04-20 @ 18:57:13
URL: http://anna-charlotta.blogspot.com
Postat av: Nicolina

Tack så mycket!=)



Vad tråkigt, det är hemskt när unga människor slits bort från oss som finns kvar. Men det är väl ett tecken på att man ska ta vara på dagen, Man vet aldrig vad som kommer härnäst.



Hoppas du repar dig.

ta hand om dig och din familj



2009-04-21 @ 15:46:01
URL: http://nicolinaolofsson.blogg.se/
Postat av: Nicolina

Ja det jag brukar tänka när såna saker händer är att himlen finns. Trots att jag inte tror på gud eller är det minsta religös så fantiserar jag ihop min egna verklighet.

Om det så är bara jag som tror på det så hjälper det ändå mig att må bättre. Så det gör ingen skada.



Men varenda gång jag läser om unga människor som gått bort under tråkiga omständigheter tänker jag att det finns en mening med det. Att den människan är färdig med sin uppgift på jorden även om vi anhöriga anser att det inte alls är så.



Jag tror också att ju tidigare man går bort, ju bättre kommer man ha det i nästa värld. Man har en större och viktigare uppgift där.



Joo det var fruktansvärt, om jag fick välja mellan 100 miljoner och göra om det eller att inte klarat mig hade jag nog valt det senare..Kanske dumt att skriva till dig nu men det är svårt att förklara.



Din kusin slapp antagligen smärtor och tankar under olyckan. Det är en välsignelse. tro mig.



Klart jag minns dig. först när jag såg din sida tänkte jag "vem fan är det här?" men sen såg jag juh.=)



Fan vad snygg du har blivit förresten (utan att verka framfusig). Inte för att du inte var söt som liten men ändå.



Du är väl ganska lång också? Har du testat modella? bara en tanke i förbifarten.



hur är det med dig nudå? läste att du pluggade, är det i South Harbour eller?



Ahaa, vad heter din mamma då? Jag ska nämna det för Kerstin nästa gång... ja det är tygKerstin som är Johans mamma=)



Jaja ha det guld

2009-04-21 @ 19:23:40
URL: http://nicolinaolofsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0